Matt Samet: Fighting drugs with rocks

Rock climber Matt Samet, 41, former editor-in-chief of Climbing Magazine, didn’t plan on becoming a writer too. During a break from studying geology at the University of Colorado at Boulder in the early ‘90s, a conversation with his father helped point him toward journalism. 

“It’s funny. It’s the kind of thing that only a father could say,” said Samet. “My dad was like, ‘Just think about what happens when you’re 40 and your fingers hurt all the time and you’re living in a van at the climbing area. Is that what you really want?’ And even then, I knew that he had a point.”

Samet, a native of Albuquerque, N. M., went on to study journalism and moved to Italy, traveling across Europe to report on the World Cup and sport climbing. 

Samet, an accomplished climber himself, has tackled routes that most rock climbers never touch. He redpointed [successfully completing a climb from the ground without ever putting weight on the rope while pinning all of the safety gear as the climber ascends] difficult climbs such as Zulu, at Colorado’s Rifle Mountain Park. He was the first to complete Chewbacca, a bouldering problem [typically climbs done on huge boulders] on West Mountain at Hueco Tanks State Historic Site in Texas. The feat is so challenging and dangerous that no other rock climber has ever successfully repeated it.

But one of the toughest ascents Samet conquered wasn’t on a rock wall. Throughout his traveling, writing and climbing, Samet said he battled an addiction to prescription drugs. 

Læs mere: Matt Samet: Fighting drugs with rocks

Sömntabletter höll på att kosta Anders livet

För inte så länge sedan var Anders Brandt, 52, klassad som ett hopplöst psykfall som skulle förtidspensioneras. I dag är han arbetsledare. Några "ofarliga" sömnpiller höll på att kosta honom livet.

Historien börjar 94- 95. Anders och hans fru hade gått igenom en barn löshetsutredning. Dessutom arbetade han mycket med sitt egna företag, en antik handel. Han var uppe på sjuk huset för några enklare provtag ningar. Läkaren frågade hur han mådde och Anders berättade att han sov lite dåligt. Läkaren före slog att Anders skulle börja äta Stilnoct. "Det är väl inte såna där ben sodiazepiner", frågade jag ho nom, för det hade jag hört att de var beroendeframkallande, så såna ville jag inte äta. Hörrudu sa han, det här är den nya tidens sömnpiller. Det här är som att äta sockerpiller. Han var överläkare och jag trodde såklart på honom. Jag gick hem, tog tabletterna och sov som en stock. Det gick verk ligen jättebra, ett tag.

Promenerade mot ångest

Någon gång under hösten 1996 började jag vakna på morg narna med jordens klump i magen. Det var som om det fanns en hand där inne som vred om i magen på mej. Efter ett tag fat tade jag att det var ångest. Enda sättet att få den att släppa var genom att gå. Vi hade adopterat en dotter och jag började gå långa promenader med henne i vagnen till dagis. Det var inte ovanligt att jag gick 1,5-2 mil varje morgon och sen direkt till jobbet. Det funkade ju efter som jag var egenföretagare och kunde bestämma mina egna ti der. Det här pågick hela hösten fram till april -97. Jag mådde allt sämre till långt fram på dagen. Jag kontaktade läkaren och berättade om mina problem: "Du uppvisar alla tecken på depression" sa hon och skrev ut Cipramil till mej.

Ingenting hjälpte

Jag började äta dem tillsam mans med Stilnocten och det fungerade bra. Anders mådde bra under hela sommaren men började återigen må dåligt fram på hösten. En ny husläkare hade kommit som skrev ut nya anti depressiva. I den vevan hade jag min första dosökning. jag sov inte längre så läka ren höjde dosen på Stilnoct och skrev ut ännu mer antidepres siva av olika märken. Ingenting hjälpte. Anders sov allt sämre. Till slut klappade han ihop och hamnade på psykakuten. Där ordinerades han Imovane. "Om du tar två av de här kommer du att bli pigg som en lärka," sa läkaren.

Jag ville ju sova

Under ett års tid fungerade det här jättebra. Jag kunde läsa en Expressen på kvällen och vakna morgonen därpå med samma sida uppslagen. Men jag mådde fortfarande lika dåligt på morgnarna. Husläkaren remitterade An ders till psyket. Överläkaren där gav honom nya antidepressiva och han kunde få både Imovane och Stilnoct om han ville: Och det ville jag ju. Jag ville ju sova. Jag ville ju må bra. Det är nu de svarta hålens tid träder in. Jag minns inte julaftnar, påskar, födelsedagar. Jag var där men ändå inte. Jag började blir riktigt, riktigt dålig.

Elchocker mot depression

Överläkaren tar prover. An ders får litiumbehandling som inte verkar. Han ringer till sin husläkare och får alla mediciner han begär: ? Det var rohypnol, propavan, hur mycket som helst. Ibland på kvällarna när jag inte kunde sova blev jag desperat och gjorde cocktails av alltihop och hällde i mig. Jag gick över gränsen men såg inte sambanden. Jag trodde att jag var deprimerad, jag upp visade alla symtom men ingen av alla behandlingar hjälpte. Under hela den här tiden frågade jag till och med om mina problem kunde bero på tabletterna men svaret var hela tiden nej. Till slut föreslår överläkaren på psyket elchocker mot Anders depression: Jag fick nio elchocker år 2000 och det var alltså hemskt. Jag ångrar att jag gick med på dem. De ställde bara till skada. I broschyren står det att det kan förekomma vissa minnesluckor, men det var ju inga små luckor för mej i alla fall. Mina minnen började komma tillbaks för ett år sedan. Jag hade ett fotogra fi skt minne förut. Nu är den förmågan helt borta. Inga behandlingar hjälpte. Anders hade stor tilltro till med icinen och läste maniskt på In ternet efter preparat som skulle få honom att sova: Jag sket i de antidepressiva och hade en otroligt hög över konsumtion av de sömngivande tabletterna. Överläkaren på psy ket sa stopp: "Jag kan inte göra mer för dej nu, jag har gjort allt som står i min makt."

Hatade att träffa folk

Anders Brandts sociala liv var slaget i spillror. Han hade av vecklat sitt företag och jobbade som besiktningsman åt han delskammaren i Gävle: ? Jag hade blivit folkskygg och hatade att träffa folk. Jag hade inga intressen, på kvällarna tog jag tabletterna och fl öt in i dim man. Jag tog aldrig en enda ta blett på dagarna. Jag såg inget samband mellan mina tabletter och mitt mående. Min fru och mina barn anpassade sig efter mig och mitt mående. Jag var som ett vandrande lik. Till slut orkade jag inte jobba heltid längre utan blev sjukskriven på halvtid.

Avgiftas på fem dagar

Långsamt börjar Anders till slut inse sambandet mellan sitt mående och tabletterna: Jag fi ck ett ryck och skaffade en remiss till avgiftningen i Fa lun. Jag tog kontakt med dem och de sa åt mig att samla alla recept och alla mediciner jag hade hemma. Jag hade 1500 ta bletter hemma och recept på yt terligare 1500. Jag rekommenderar inte Fa lun, Jag hade ätit medicin i 10 år. De plockade bort den på fem dagar och skickade hem mej. Jag var tablettfri och gick till hus läkaren. Jag sov ingenting och om jag sov så var det en mycket grund sömn. När jag sov hade jag fruktansvärd ångest och mardrömmar.

Sov ingenting

I augusti 2003 kom han till sömnkliniken i Uppsala De mätte hans sömn varje natt och såg att han inte sov någonting. "Vad äter du för mediciner?" Inga berättade jag. Då kommer en läkare ner med två Imovane. Du ska äta de här tabletterna annars kommer du aldrig att kunna sova. Det skedde lite för bättringar med sömnen. Hus läkaren visste om mina medi cinproblem men skrev ut ändå. Överläkaren på psyket skrev ut mer mediciner och till slut var jag uppe i höga doser igen.

Nattlig misär

Anders tog kontakt med Staf fan Utas på RFHL i Uppsala: Han sa åt mej att jag blev sjuk av att äta massor på nät terna men inget på dagarna. Jag förstod inte vad han snacka om. Skulle jag äta på dagarna också? Jag låg i sängen på kvällarna, tog åtta Imovane och sov en timme, tog åtta till osv. Det var misär.

Skulle ta livet av sig

En morgon tog jag örona kupunktur på Gävle Beroende center och åkte ut i skogen för att ta livet av mej. Men nåt fi ck mej att inte göra det. Istället vände jag tillbaks och berättade läget. Gävle Beroendecenter förstod att det var allvar och remitterade Anders till Hudiks valls Beroendecenters tolvstegs behandling. Jag fortsatte behandlingen i grupp när jag kom tillbaks till Gävle. Jag försökte berätta hur jag hade det med alla mina kraf tiga besvär. De tittade på mig på ett konstigt sätt och så fi ck jag ett enskilt samtal med en tera peut där: "Det är intressant det du berättar Anders men jag för står ingenting." De hade ingen kompetens på det här området, så jag stack därifrån. Jag ringde Staffan igen och han sa åt mej att pröva ta sömn tabletten på dagen så skulle jag se att det var abstinens jag hade. Den här gången lyssnade jag och började läsa på om bensodiaze pinerna.

Förtidspensioneras

Försäkringskassan och arbets förmedlingen hade fått nog. De kallade till möte och ville för tidspensionera Anders. Anders förberedde sig mycket noggrant till mötet. Han hade funnit en metod för nedtrapp ning som han ville pröva: Heather Ashton, en engelsk läkare har skrivit en manual för hur man långsamt kan trappa ur bensodiazepiner med hjälp av en jämn dos över hela dygnet. Jag var klassad som ett hopplöst fall men jag ville pröva den här metoden, jag ville inte bli pen sionerad. Jag var övertygad om att mina problem hade med läkemedlen att göra. Jag var laddad inför mötet. Arbetsför medlingen var där liksom för säkringskassan och en ny läkare från psyket: "Jag skriver inte ut en tablettjävel mer till dej", var vad han sa som svar på mitt för slag. Hon från försäkringskassan sa: Vänta lite nu. Det slutade med att Anders och hans huslä kare tillsammans utarbetade ett nedtrappningsschema och kom överens om vilka tabletter och doser man skulle använda.

Livet började återvända

Urtrappningen tog 18 må nader och jag mådde inte dåligt. Tvärtom. Jag kände hur livet började återvända. Däremot började jag få ont i hjärtat men ingen lyssnade på mig, jag blev inte tagen på allvar. Jag ville ha en undersökning av mitt hjärta men fi ck istället göra ett arbetsprov genom att springa upp och ner i trappor. I augusti 2006 gjorde jag att 24-timmars EKG och en vecka senare hade jag en pacemaker inopererad. Hjärtläkaren berättade att jag hade varit mycket nära dö den. Men jag var ju en "knarkare", såna tar man inte på allvar, de vill ju bara knarka.

Jobbar heltid

Nu är Anders tablettfri. Söm nen är bättre men ställer fortfa rande till problem: ? Det får jag nog leva med resten av livet. Men jag tror att den kommer att bli bättre. Vissa perioder sover jag mycket dåligt, vissa sover jag bra. Ångesten är borta till 90 procent. Alla pro blem i huvudet mal inte längre Jag är stresståligare och leder en grupp på 25 personer med dag liga möten. Jag jobbar på heltid från att ha varit totalt uträknad. Hade det velat sig illa hade jag inte varit livet idag, eller så hade jag varit ett förtidspensio nerat psykfall. Jag var hemskt bitter un der en period. Minst fem sex år av mitt liv är borta. Det har drabbat mina anhöriga som li dit något fruktansvärt av det. Visst har jag en tagg i sidan åt läkare som inte lyssnar på sina patienter. Medicinen är allena rådande. ? Det är patienten som är ex pert på sin kropp och vet vad som känns och inte. Det fi nns en otrolig okunskap hos vården i detta ämne. Visst är det effekti va och bra preparat om man tar en halv tablett, en tablett, men att vanemässigt skriva ut det för vanemässigt bruk är förkastligt. 

 

FAKTA BENSOANALOGER 

■ Imovane och Stilnoct är kort-tidsverkande insomningstabletter. Tanken är att tabletterna ska hjälpa patienten som äter dem att somna in. Själva sömnen ska man klara själv. 

■ När man utvecklat ett beroende av dessa tabletter händer det ofta att man vaknar mitt i natten av abstinenskänningar som svettningar, ångest och andra klassiska abstinensproblem. Det är också mycket vanligt att man utvecklar en dag-abstinens som yttrar sig i ångest och olika smärttillstånd m.m. 

■ Även Zopiklon och Sonata är bensoanaloger. 

 

Kilde: Svenske Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling

Mødre kræver depressionspille-erstatning

Sager om mødres brug af antidepressions-piller under graviditeten strømmer ind.

Nye sager i forbindelse med mødres brug af piller mod depression under graviditeten er det seneste år strømmet ind hos Patientforsikringen. 

Alene i 2011 har Patientforsikringen fået syv nye sager om aborter, misdannelser, problemer i udviklingen og andre alvorlige symptomer. Det skriver Ekstra Bladet.

Sagerne er kommet ind efter avisens afsløringer af, at myndighederne har reageret alt for langsomt i forhold til at advare gravide om depresisonspiller, hvilket har fået kvinderne og deres familier til at søge forsikringen om kompensation for skader på deres børn.

Læs mere: Mødre kræver depressionspille-erstatning